Förlossningsberättelse - Välkommen till världen, Alva!

Hej fina. Nu har jag och Carl blivit tvåbarnsföräldrar! Den 2 maj klockan 05.55 tittade Noras lillasyster Alva ut, 50 cm lång och 3380 gram tung. I och med tidigare komplikationer i samband med förlossningen av Nora blev jag igångsatt före bf denna gång. Den 29 april hade vi tid men den tiden flyttades fram till den 1a. Mina föräldrar var i Malmö och tog hand om Nora under tiden jag och Carl var på sjukhuset. 

Ska försöka ge mig på en liten förlossningsberättelse, som jag minns den idag. Trots en jobbig första förlossning valde jag att föda vaginalt även denna gång. Även denna förlossning var jobbig men gick ändå bättre. Från första shotten Cytotec (igångsättning) tog det nästan exakt 24 timmar tills Alva kom ut. Det blev en lång latensfas. Mådde till en början ändå bra så vi kunde vara ute och promenera, äta på stan med mera. Då klarade jag mig med Alvedon/Ipren samt värmekudde som smärtlindring. Men sen blev värkarna väldigt mycket starkare och jag minns hur jag stod i duschen och grät och sa att jag inte vill ha ont. Bad om mer smärtlindring och fick morfin men inte ens det hjälpte mot smärtan alls kändes det som. 

De hade satt in en ballong men den ramlade aldrig ut så de trodde inte jag öppnade mig något vilket var oerhört frustrerande när jag hade så onda värkar som jag uppfattade blev värre och värre. Tänkte flera gånger att ”nu ger jag upp, de får göra kejsarsnitt för jag orkar inte ha ont mer”. När jag skulle försöka sova känner jag pang - vattnet går! En läkare kommer in och ska se över hur det står till med ballongen och hur öppen jag är. Då säger hon plötsligt att det inte är ballongen hon känner utan bebis huvud - hon är på väg ut! Så från att ha hört att det inte går framåt är det plötsligt dags att rullas in till förlossningen och föda barn!

Jag hade ju bönat och bett om starkare bedövning ( längtat efter epiduralen) men det hanns inte med. Lustgas fick bli enda bedövning under krystningsarbetet. Men där och då tyckte jag det var skönt att det snart skulle vara klart, jag fick som ny motivation och upplevde inte krystningsfasen som lika jobbig som de värsta värkarna innan. Nu hände det ju något liksom. Och det var faktiskt häftigt att föda barn utan att vara så bedövad och på rekommendation lät jag även lustgasen vara under sista krystningarna. På så vis kunde jag känna mig så närvarande när Alva kom ut. Jag fick själv ta upp henne på mitt bröst. Den känslan. Allt hade gått bra, både jag och Alva mådde toppen utan komplikationer. Underbart ❤️. 

Nora och mina föräldrar kom på besök senare på eftermiddagen och jag och Carl sov kvar på BB familj en natt. Det var så fint att se Nora träffa sin lillasyster för första gången. Så stolt, glad och fin.